dramalabbet_josephine

Vi hänger oss åt sorgen, åt de mest plågsamma minnen. Vi ältar de smärtsamma ögonblicken tills det slutar att göra ont. DET RASAR – en kollektiv sorgeakt är en nyskriven föreställning inspirerad av konstnären Sophie Calles projekt Exquisite Pain. Liksom Calle, som återupprepar en kärlekssorg inför vänner och tillfälligt bekanta i utbyte av deras sorger, har Dramalabbet samlat in smärtsamma ögonblick från människor. Drygt 30 personliga berättelser har kommit in och ligger till grund för manusbearbetning, fotokonst och musikskapande. Förbered er på stora känslor och massbearbetning i grupp.

Dramalabbets uppsättning kommer bli fysisk till smäktande ballader, de plågsamma berättelserna kommer visualiseras i bilder av fotograf José Figueroa. Regissör och koreograf Katja Seitajoki är verksam scenkonstnär som ofta arbetar tvärkonstnärligt i sina konstprojekt.


”8819 kilometer hemifrån lämnas jag av min bror. Kvar är ensamheten och en vacker stad. Skulden. Skammen. Solen. Jag borde ha förstått.” ur DET RASAR – en kollektiv sorgeakt.

 

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt
Av Dramalabbet – Sveriges scen för ny dramatik
Gästspel på Orionteatern

Urpremiär 20 januari

Spelas: 20, 24-27, 31 januari och 1-4 februari kl 19.00 (söndagar kl 16.00)
Adress: Orionteatern, Katarina Bangata 77

 

OM KONSTNÄRERNA

Katja Seitajoki är utbildad på Stockholms Konstnärliga Högskola och Södertörns högskola och har sedan 2006 varit en av de konstnärliga ledarna i Arena Baubo. Arena Baubo har genom åren använt sig av format som föreställningar, samtal och seminarium för att skapa nya impulser, idéer och möten. Gruppen har gjort ett dussintal föreställningar som berört normkritiska ämnen. Våren 2017 koreograferade Katja föreställningen ”Nyanser av M” på Weld. 2016 arbetade hon med temat kamouflage i föreställningen ”Kamouflage- mönster i rörelse” på MDT, Inkonst och Turteatern. För mer information se: www.arenabaubo.se. Parallellt med sitt konstnärliga arbete jobbar Katja sedan 2012 på Dansens Hus som producent.

Py Huss-Wallin är skådespelare utbildad på Konsthögskolan Valand och Mimprogrammet på StD i Stockholm. Hon arbetar som konstnär, skådespelare och regissör. 2016 regisserade Py  föreställningen ”Britney” som bl.a. spelades på Turteatern, Hipp och Parkteatern. Sedan 2015 är hon initiativtagare och konstnärlig ledare för konst och scenprojektet “Satans trilogi” som tar plats på 3500 kvm i ett kontorskomplex i Sickla. Tillsammans med skådespelaren Ester Udden arbetar hon med det långsiktiga projektet “Frasse & Mats” som genom film, foto och teater utforskar humor, genus & könsroller.

Joséphine Wistedt är skådespelare utbildad på StDH i Stockholm och på École Lecoq i Paris. Hon har jobbat på Riksteatern, Unga Tur, Teater Barbara, 4e Teatern och i projektet Satans demokrati. Som regissör och koreograf har Joséphine  jobbat för bl.a. Svenska Teatern i Helsingfor. På Turteatern i Stockholm samregisserade hon  Billy Bloom – Ensam som Gud som nominerades i kategorin Årets Normbrott på Scenkonstgalan 2016. 2017 samregisserade Joséphine föreställningen Paradisdoktrinen i Helsingfors. Detta var ett samarbete mellan de finlandssvenska grupperna Viirus och Mestola och svenska 4e Teatern. Under våren 2018 kommer hon att spela på Norrlandsoperan och ha premiär på pjäsen Ibland dör man lite, som hon skrivit för 4e Teatern.

Alexandra Loonin är dramatiker och dramaturg utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Hennes praktik centrerar ofta teman om femininitet, aktivism, social rättvisa och populärkultur. Hon har bland annat skrivit föreställningarna ”Movements”, ”Jag ville vara Britney, Whitney & JLo” och ”Glamour”, och arbetar just nu med körverket ”Sång till välfärden” för Riksteatern. Alexandra ingår även i performance-samarbetet XO Jackie Rose där hon tillsammans med Ziggi Källoff undersöker fangirlens politiska potential genom installationer och interaktiva happenings. Sedan 2016 driver hon bloggen We found Rihanna på nöjesguiden.se.

Comments are closed.