dramalabbet_josephine

Vi hänger oss åt sorgen, åt de mest plågsamma minnen. Vi ältar de smärtsamma ögonblicken tills det slutar att göra ont. DET RASAR – en kollektiv sorgeakt är en nyskriven föreställning inspirerad av konstnären Sophie Calles projekt Exquisite Pain. Liksom Calle, som återupprepar en kärlekssorg inför vänner och tillfälligt bekanta i utbyte av deras sorger, har Dramalabbet samlat in smärtsamma ögonblick från människor. Drygt 30 personliga berättelser har kommit in och ligger till grund för manusbearbetning, fotokonst och musikskapande. Förbered er på stora känslor och massbearbetning i grupp.

Dramalabbets uppsättning kommer bli fysisk till smäktande ballader, de plågsamma berättelserna kommer visualiseras i bilder av fotograf José Figueroa. Regissör och koreograf Katja Seitajoki är verksam scenkonstnär som ofta arbetar tvärkonstnärligt i sina konstprojekt.


”8819 kilometer hemifrån lämnas jag av min bror. Kvar är ensamheten och en vacker stad. Skulden. Skammen. Solen. Jag borde ha förstått.” ur DET RASAR – en kollektiv sorgeakt.

 

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt
Av Dramalabbet – Sveriges scen för ny dramatik
Gästspel på Orionteatern

Urpremiär 20 januari

Spelas: 20, 24-27, 31 januari och 1-4 februari kl 19.00 (söndagar kl 16.00)
Adress: Orionteatern, Katarina Bangata 77

 

BILJETTER

PRESSBILDER

 

PUBLIKSAMTAL

24 januari: Smärtsamma ögonblick – att arbeta med sorg
Med utgångspunkt från Dramalabbets föreställningen DET RASAR – en kollektiv sorgeakt samtalar vi om hur det känns att ge sig in i smärtan när man arbetar med konstuttryck. Dramatikern Alexandra Loonin har utifrån ett trettiotal texter, som skickats in till Dramalabbet efter ett Open Call, där människor uppmanats att skriva om sitt mest smärtsamma ögonblick, skrivit manuset till DET RASAR. Regissör Katja Sietajoki och skådespelarna Py Huss-Wallin och Josephine Wistedt har under en längre tid umgåtts med smärtsamma texter under repetitionerna. Hur det är att använda sig själv för att gå in i svåra känslor som sorg och förlust? Hur påverkas man när man arbetar dagligen med sorg och hur gör man för nå de smärtsamma känslorna? Samtalsledare: Katharina Lind.

Föreställningen börjar kl 19 och samtalet sker i direkt anslutning. Biljett till föreställningen gäller även till samtalet.

25 januari: Sorg, smärta och ältande – att bemöta människor i sorg
Med utgångspunkt från föreställningen DET RASAR – en kollektiv sorgeakt samtalar vi med psykolog Maria Farm och biskop emerita Caroline Krook om hur man går vidare i sorgearbetet när smärtan är som störst. Maria Farm och Caroline Krook har i sina yrkesroller mött människor i svår sorg. Men hur ger man människor hopp och mening att gå vidare? När är det bra att älta och när blir oro och ångest ett problem, en psykisk ohälsa? Och hur hanterar de själva att möta sorg i sina yrkesliv?

Maria Farm är psykolog och författare och har bland annat gett ut Sorgboken – för dig som förlorat någon. Farm anlitas ofta som psykologexpert i media bland annat på Expressen. Caroline Krook är präst och biskop emerita i Svenska kyrkan, där hon var biskop för Stockholms stift åren 1998–2009. Krook är van föreläsare som bland annat behandlar teman som kyrkans roll vad gäller etiska värderingar. Samtalsledare: Katharina Lind.
I samarbete med ABF

Föreställningen börjar kl 19 och samtalet sker i direkt anslutning. Biljett till föreställningen gäller även till samtalet.

 

OM KONSTNÄRERNA

Katja Seitajoki är utbildad på Stockholms Konstnärliga Högskola och Södertörns högskola och har sedan 2006 varit en av de konstnärliga ledarna i Arena Baubo. Arena Baubo har genom åren använt sig av format som föreställningar, samtal och seminarium för att skapa nya impulser, idéer och möten. Gruppen har gjort ett dussintal föreställningar som berört normkritiska ämnen. Våren 2017 koreograferade Katja föreställningen ”Nyanser av M” på Weld. 2016 arbetade hon med temat kamouflage i föreställningen ”Kamouflage- mönster i rörelse” på MDT, Inkonst och Turteatern. För mer information se: www.arenabaubo.se. Parallellt med sitt konstnärliga arbete jobbar Katja sedan 2012 på Dansens Hus som producent.

Py Huss-Wallin är skådespelare utbildad på Konsthögskolan Valand och Mimprogrammet på StD i Stockholm. Hon arbetar som konstnär, skådespelare och regissör. 2016 regisserade Py  föreställningen ”Britney” som bl.a. spelades på Turteatern, Hipp och Parkteatern. Sedan 2015 är hon initiativtagare och konstnärlig ledare för konst och scenprojektet “Satans trilogi” som tar plats på 3500 kvm i ett kontorskomplex i Sickla. Tillsammans med skådespelaren Ester Udden arbetar hon med det långsiktiga projektet “Frasse & Mats” som genom film, foto och teater utforskar humor, genus & könsroller.

Joséphine Wistedt är skådespelare utbildad på StDH i Stockholm och på École Lecoq i Paris. Hon har jobbat på Riksteatern, Unga Tur, Teater Barbara, 4e Teatern och i projektet Satans demokrati. Som regissör och koreograf har Joséphine  jobbat för bl.a. Svenska Teatern i Helsingfor. På Turteatern i Stockholm samregisserade hon  Billy Bloom – Ensam som Gud som nominerades i kategorin Årets Normbrott på Scenkonstgalan 2016. 2017 samregisserade Joséphine föreställningen Paradisdoktrinen i Helsingfors. Detta var ett samarbete mellan de finlandssvenska grupperna Viirus och Mestola och svenska 4e Teatern. Under våren 2018 kommer hon att spela på Norrlandsoperan och ha premiär på pjäsen Ibland dör man lite, som hon skrivit för 4e Teatern.

Alexandra Loonin är dramatiker och dramaturg utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Hennes praktik centrerar ofta teman om femininitet, aktivism, social rättvisa och populärkultur. Hon har bland annat skrivit föreställningarna ”Movements”, ”Jag ville vara Britney, Whitney & JLo” och ”Glamour”, och arbetar just nu med körverket ”Sång till välfärden” för Riksteatern. Alexandra ingår även i performance-samarbetet XO Jackie Rose där hon tillsammans med Ziggi Källoff undersöker fangirlens politiska potential genom installationer och interaktiva happenings. Sedan 2016 driver hon bloggen We found Rihanna på nöjesguiden.se.

Comments are closed.